Rädslan för det okända

Mångkultur är en utmaning. Då vi ser på den aktuella samhällsdebatten kan vi konstatera att diversitet uppfattas som någonting vi bör acceptera och systematisera. Vi måste assimilera de grupper som kommer utifrån genom att välkomna dem med ett "Mi casa e su casa", för att de ska bli en given del av det samhälle som vi tidigare uppfattade att tillhörde oss, den ursprungliga befolkningen. Det här är systemet vi borde följa i invandringspolitiska frågor. Men när det kommer till acceptans är situationen en annan. Det som pågår i vårt land och vid vårt lands statsgränser är följder av osäkerhet och fruktan, inte acceptans och tolerans. Människor som kommer och människor som försöker hindra dem från att komma drivs av en och samma sak - rädsla. Det är rädslan som förgiftar mötet och som får människorna att ställa sig mot varandra istället för jämsides.

Att de anländande flyktingarna tvingats lämna sina hemländer på grund av rädsla är inte svårt att förstå. Att förstå varför rädslan uppstår hos människor som bor i ett tryggt land med ett välorganiserat samhälle är däremot lite svårare. Hur kommer det sig att vi som har det så bra kan vara så trångsynta?
Globaliseringen utvecklas i snabbare takt än vad evolutionen gör. Människan kunde tidigare bygga sin världsbild och sin identitet utgående från det samhälle och den omgivning hon levde i, ett samhälle som var mycket mindre och därför lättare att hantera än vad dagens globaliserade värld är. Personen vi är skapar vi i samverkan av den närliggande omgivningen, erfarenheter, relationer och vår kulturella bakgrund. Vi gör en skillnad mellan jag och du, vi och ni och därmed även vårt och ert. Finland är landet som vi upplever att är ”vårt” och mycket av vår identitet bygger på detta faktum. Men dagens situation tillåter inte den typen av slutna samhällen. Vi måste vara beredda på att släppa in människor i nöd och eftersom landsgränserna därmed suddas ut, utmanas också vår uppfattning de gränser som utgör vår identitet. Dagens människa är tvungen att utmana sin identitet varje dag. Är det egentligen så konstigt att många reagerar med rädsla inför det nya som kliver in deras liv och som utmanar grunden de lagt för sin egen identitet?

Vi befinner oss i ett brytningsskede. Vi ser ett nytt samhälle forma sig framför våra ögon, ett samhälle vi inte ännu känner till eller har kontroll över. Vi förstår inte. Det är okej, vi behöver inte förstå allting. Det som däremot inte är okej att vår rädsla för det okända tar sig i uttryck i icke-humanitära handlingar. Att vi ställer oss i kedjeformation och förhindra människor som flyr från att komma från det som var ”deras”, och som någon nu tagit ifrån dem, till det som är ”vårt”, det är en icke-humanitär handling. Det är en rädsloaktion. Vi vill skydda oss själva, det vi anser att är vårt, vår identitet. Vi är rädda att vi förlorar oss själva ifall vi släpper in det okända.

Banksy

Det vi behöver är mera tolerans, men tolerans kan inte uppstå så länge vi är rädda. Att acceptera den nya situationen sker inte bara sådär, människor reagerar som de gör för att de är människor. Men den goda nyheten är att människor är kapabla att lära sig saker, och tolerans och acceptans är någonting vi kan lära oss. Tolerans borde vi träna oss i och öva oss på, precis som vilken annan färdighet som helst. Om vi vänjer oss vid tanken på att se positivt på det okända kan vi lyckas förhindra att rädslan styr vårt agerande. Vi ser på tolerans som en inbyggd egenskap; en fixerad, medfödd talang, men liksom andra egenskaper måste vi ständigt träna och utveckla vår tolerans för att verkligen göra den till en naturlig del av vårt sätt att tänka och handla. Så länge vi lever i tron att det bara är att slå på toleransen då den behövs kommer konflikter, rasism och främlingsfientlighet att existera. De människor som kommer att leva i det mångkulturella samhället som håller på att födas kommer framför allt att behöva lära sig vara toleranta och öppna inför det okända utan att känna att deras identitet blir utmanad. Vi kan fostra människor till att bemöta och leva i den skiftande och mångfacetterade värld som håller på att formas framför våra ögon. Vi kan utvecklas, och vi bör utvecklas i takt med samhällets förändringar.